Kink Safety first

Medan de flesta varit i Sundsvall för att ta del av Sveriges bästa cykelfest, Lucia Jamet så har jag själv suttit i Göteborg och pluggat inför de kommande tentorna här på Chalmers. Under min lunchtimma hann jag med att kolla på Kinks nya film som heter "Safety first".

När jag personligen tänker på kink tänker jag tillbaka på de gamla goda klassikerna Wasted Days och Cheap Thrills. Där Ian Munro, Jim C, Dirty Dan, Ryan Sher, Chris Arriaga under sin tid gjorde ett stort intryck på mig med sin åkning. Så jag visste inte direkt vad jag hade att förvänta mig från det nya Kink teamet och Darryl Tocco som stod bakom produktionen. 

Jag ska försöka fatta mig kort då jag själv inte orkar läsa noveller om något så simpelt som en film där folk cyklar. Hela produktionen känns på något sätt väldigt ojämn. Musiken är välvald och egentligen inte dålig. Men på något sätt så flyter den inte lika bra med åkningen som man egentligen hade velat. Då mycket av materialet uppenbarligen är filmat under roadtrips så känns det allt för många gånger att variationen av vinklar är något snålt. Det händer allt för ofta att nästan alla åkare med huvuddelar kör på samma spot och tricket filmat med en vinkel som påminner om den man såg för 4 minuter sen. För min del tonar det ner intresset en aning. Det hände inte heller att jag tappade hakan allt för många gånger över de tricken man fick se. Därmed inte sagt att åkningen var av låg standard. 

Second Kink "Safety First" Trailer from Kink Bike Co. on Vimeo.

Delar som jag personligen tyckte stod ut var Tony Hamlin som kör med en väldigt egen stil. Han har dumpat pegsen verkar det som men kör inte ett dugg sämre för det. Albert Mercado kör cleant, stilrent med en personlig touch på det mesta han gör. Darry Tocco's del är helt klart en go'bit men känns stundtals som ett plagiat på hans tidigare två delar från i år. Jag hade gärna sett att han körde lite andra linjer eller kombinationer än de man är van att se honom köra. Sean Sextons del är inte mycket att hänga i granen då man redan sett det mesta han gör under göras under sina X-gamesåk tidigare i år. KC Badger är jag bara så himla trött på att jag egentligen inte borde ha nämnt honom. Han verkar ha lärt sig tailwhips, annars är det samma gamla tuck no handers, turndowns, x-up's och tabletops.  Men Chris Doyle, vilken krigare! Han har varit med i gemet väldigt länge och har inte gått ner sig för det. Han tar ett fruktansvärt brant och rackligt räcke som är så sjukt att man inte ens skulle tänka tanken om man såg det. Jag tappade hakan och skrattade lite för mig själv över hur sjukt det var när han satte det. Jag ska nog inte avslöja för mycket men Chris Doyle har en fruktansvärt ball del som inte får missas.

Sammanfattningsvis är Safety first en bra film men ingen utmärkt. Presentationen är bra och musiken likaså, trots att den inte flyter allt för jämt med åkningen. Filmen har en hel del go'bitar som gör att man gärna kollar från början till slut. Att man sen finner sina personliga favoritdelar man kan kolla på om och om igen hör inte till ovanligheterna. 

Fri diskussion om filmen under kommentarer!